Så.. lördag
vanligtvis borde jag vara hur glad som helst och helg peppad, men dock inte nu. Ingenting går min väg.
Mina förhoppningar på den här helgen gick i kras, och känns som att det inte spelar någon roll om skolan skulle börja imorgon. Jag har tydligen inte rätt att säga vad jag tycker, utan då blir jag helt ifrågasatt och nedvärderad. Det kanske är så att jag inte har några känslor? inget hjärta? att det är uppenbart att man kan säga vad som helst till mig utan att jag ska bli sårad?
Att jag alltid har värderat mina vänner så högt. Behandla människor som jag själv vill bli behandlad, har alltid försökt göra så bra ifrån mig i alla situationer. alltid försökt undvika bråk av olika slag. Är detta felet? varför måste alltid de som gör rätt få skit?
hur rättvist är det?

Mamma och pappa är iallafall på fest, och jag är den som sitter hemma, ska snart laga käk och sen kolla på någon film. ensam. lär väl bli så. lär väl gråta med tanke på allt som hänt och alla planer jag hade som inte blir av.
Vill bara tillägga att jag har de bästa vännerna!  you guys are worth everything<3
utpressning, tårar och besvikelse .. min helg är fullständig!